Just nu sitter jag och lyssnar på Adele och jag är totalt kär..I hennes röst.

Jag har många bollar i luften sedan jag gav mig in i en cocktailkurs på 4 veckor. det är mycket plugg och blandning av drinkar. men det är ett gött gäng och vi har väldigt roligt både på kursen och privat;)

Jag kom och tänka på Kärlek. och skillnaden mellan attraktion och ren kärlek. alla har vi väl upplevt den höga känslan att vara helt uppslukad av en person. inga gränser, bara möjligheter.
var kommer då otrohet ifrån?

Om man nu är såpass dödskär i en person och blir tillsammans. varför går man då o ligger med nån annan?
är attraktion och kärlek helt skillda saker?

Jag själv kan ju säga att jag lätt blir betuttad i killar men jag har nog aldrig varit kär. min roomate frågade mig den frågan engång och jag svarade att jag trodde det. han frågade därefter en följdfråga.. har du varit tillsammans med någon? svaret blev nej. hur ska man då veta undrade jag. han sa att man blir som ett. man har samma villkor, outsagda koder, kärlek. vad definerade jag då som att vara kär? jag tänkre på min första crush, killarna jag förtvivlat varit förälskad i men som inte delade samma känslor. men han menade att det inte var att vara kär?hmm..

Dalai lama sa: Great love and great achievements involve great risk.
måste man alltså våga satsa stort och kanske misslyckas?

 Ibland får jag känslan att män och kvinnor inte är meant to be? att det är för mycket hormoner och ytlighet involverat. Jag ser människor som blir kära varje gång de träffar en "snygging" men som inte känner människan alls?? frustrerande!
jag hoppar lite framotillbaka märker jag men jag kommer tillbaka till ämnet i nästa inlägg:)
//Lisa