Okej okej jag ar fortfarande vid liv gott folk. Jag har alltsa spenderat en hel vecka i Padhar, som ar en liten by pa landsbyggden. Jag alskade Mumbai men hade lite svart for Padhar, det fanns typ inget at gora. Vissa i gruppen gillade inte Mumbai men alskade Padhar medan jag kande tvartom. Efter en vecka dar begav sig Linnea och jag av till Dehli dar mottes vi av var indiska pappa som han sager att vi ska kalla honom, John Annand. Stort skon manniska jag ville bara krama honom sa fort jag sag honom. Vi vilade lite i dehli sen skulle vi aka annu mera tag upp till dehra dun. Gott folk forstar ni hur mycket tag jag har akt, det ar helt galet. Jag har transporterat mig fran sodra Indien till norra, de flesta indier har inte ens gjort det. Ja nu ar jag alltsa i Dehra dun dar Linnea och jag ska bo i 3 veckor. Familjen bestar utav mamman Dorothy som ar jatte mysig, hennes man John som skrattar och alskar Sverige, deras son som jag tror ar 26 philip, de har en dotter oxa men hon bor inte hemma langre.

Forsta riktiga dagen i dehra dun sa fyllde jag ar, jag tankte ska jag saga nagot till dem. Sa under frukosten satt vi alla dar och jag sa lite forsynt - so this is my first birthday in India. John och Dorothy blev helt lyriska- aaah du ska ha tarta ropade John. Efter det foljde jag med Linnea till hennes blivande prakjtik, en skola hon ska lara dem spela pingis. A de var sa sota jag ville ta med mig dem hem. Sen gick jag, Linnea och Dorothy pa stan. Det ar en valdigt bra storlek pa stan allt finns dar. Efter det tog Dorothy med mig till ett valgorenhetshem som Moder Theresa startat. jag tankte gora min praktik dar. Men nar jag kom dit fick jag en chock. Pa undervaningen var det barn, nagra var "normala" men manga var mentalt storda. Varpa jag fick lite panik jag har ingen erfarenhet i hur jag ska vara mot mentalt storda. Pa overvaingen var det aldre kvinnor och de var grovt mentalt storda. De drog mig i haret och tog i mig hela tiden och sa massa saker pa hindi. Jag fick panik inombords och stod bara dar och log. Jag hade en klump i mitt hjarta efterat, kommer jag klara detta??
John sa iaf till mig sedan att han inte ville att jag skulle vara dar, det var alldeles for farligt for mig eftersom jag skulle vara sjalv dar. Nu vet jag varken in eller ut.

Senare pa kvallen fick jag tarta och presenter av dem, sa gulliga ;)

Det finns mycket fattigdom har, inatt var forsta gangen alla de jobbiga intrycken gjorde sig paminda. jag vaknade mitt inatten och sag alla ansikten framfor mig. jag har sett sa mycket hemska saker, man kan knappt fatta det. I sakert 3 timmar lag jag med tarar i ogonen och kunde inte sova, deras ansikten ville inte forsvinna. Pa manga vis kommer jag nog vara en annan manniska nar jag kommer hem.

Nu ska vi ata, jag har det valdigt bra har och trivs som fisken i vattnet.

Tack alla for gratulationerna;D

Namaste och massa karlek fran ganska stora mig!

Tur att ni inte kan se mig nu jag sitter namligen helt ihoptryckt i ett sakallat internetcafe i Mumbai. Medellangden i Indien ar vall typ 160 cm, tank er mig har med mitt blonda har 15 cm over alla svarta kalufser. Okej sedan jag skrev sist har det hant mycket. Vi lamnade kovalam beach for att aka natttag till Goa ( Indiens finaste strand). Nar vi anlande dit kunde jag tyvarr inte ligga och njuta av den underbara stranden, eXTREMT solbrand. Istallet fick jag spendera dagen liggandes i vara trakojor till hotell ( en mkt rolig syn) och tanka over mitt liv. I goa blev vi inte kvar lange utan bara efter en natt bar det av mot Mumbai. Bortsett fran att jag holl pa att bli nerprejad av en gigantisk karra med typ tunga indiska saker  nar jag anlande sa blev jag stortforalskad i Mumbai direkt. Overallt hander det saker i ena hornet ligger det en man utan ben som ber om mat. I andra kor de mest spektakulara bilarna forbi, kontrasten ar for stor for att jag ska kunna forsta allt.

Under forsta dagen i Mumbai fick vi en guidad tur av den skonaste mannen ever, felix min favorit hittills. Han var man om att visa sa mkt som mojligt. Han tog oss till ett slumkvarter dar jag och Lisa tog tusen kort med de extremt sota barnen, de kommer alltid finnas kvar i mitt minne. Under kvallen fick vi mota en helt annan sida av Mumbai. Lisa, Linnea, Emmelie och jag hade namligen en 27 aring till vart forfogande under kvallen, han ville visa det FINA mUmbai. Forst kopte han en troja till mig med sharukan pa, sen kopte han as najsiga kaffedrinkar till oss. Sen hyrde han fancy taxibilar och vi fick aka runt och se de mest fantastiska platserna. Nar vi kort en bit stannar bilen vi gar ut och han ler mot mig - Hanna vet du vem som bor dar ( han pekar pa ett gigantiskt flervaningshus, valdigt propert)?.
Det ar Sharukans hus.
Varpa jag skriker som en stucken gris, - Vaaa skamtar du med mig jag ska dit och fota!!!
For er som inte vet vem Sharukan ar sa kan jag gora er medvetna om att han ar formodligen den mannen i varlden som har flest fans. Galet kant bollywoodstjarna. Han var tyvarr inte hemma men hans sakerhetsvakt kom ut till oss. Han sa att om Sharukan skulle varit hemma skulle han kommit ut, det ar bra publicitet med svenska tejer ;).

Som ni kan forsta ar jag valdigt lycklig och extremt tontig men det ar kanske ingen nyhet. Just nu kanns det som att jag bara kan ta in allt roligt ocg flummigt. men det som gor ont att se den verklighet man inte varit medveten om innan, den kan jag inte ta in an. Det kanns for overkligt, for orattvist att varlden kan se ut som den gor.

Ikvall lamnar vi Mumbai och aker uppat mot Padhar, dar ska vi vara i en vecka. Nu maste jag ga men ha det sa fint mina vanner, jag tanker pa er mitt i allt kaos;D

Puss/ En lyrisk Hanna

Jag har nastan inte kraft till att skriva detta inlagg, hela min kropp varker som sjutton. Idag var namligen forsta dagen vi fatt chans att sola, ah kul tankte jag och glomde bort att jag har albinopigment. Nu ar jag alltsa totalt rod och detta har Hans valdigt roligt at.

De senaste dagarna har varit crazy, ibland lite for crazy. Jag kommer knappt ihag vad vi gjort men jag minns att vi tog minibussen till Tamil Nadu det var dar sa manga dog i Tsunamin. Vi fick kolla pa resterna av tsunamin och besoka en gudstjanst osv. Vi har aven besokt barnhem for dova, det var ett starkt mote som fortfarande varmer mitt hjarta. Vi blir bjudna pa middag KONSTANT, jag borjar redan bli trott pa indisk mat, fast det ar kul ar det.

Nu ar vi pa kovalam beach i 2 dar, var forsta semester kan man saga. Har steker vi och har det allmant gott. Vi hittade en trevlig restaurang igar, indiern som jobbade dar kunde typ svenska flytande efter att ha varit i sverige i 2 manader. En riktig liten sotkorv, vi ska dit ikvall igen.

Imorn bar det av till Goa for annu mer sol och bad, gott de!

Nu maste jag dra hoppas ni har det fint alla hallandare och familj och uddevallare ;p

Pussinsussi

ikladd en lila sari sitter jag har i ett skrikgult internetcafe, trott men samtidigt upprymd men ocksa livradd. Det star namligen en creapy patand man utafor och vantar, han fick syn pa linnea pa en buss vi akte pa for 2 timmar sen. Han har forfoljt oss sen dess och vagrar forsvinna, as laskigt. Om jag pa nagot vis ska lyckas summera mina intryck hittils sa bor jag nog borja nu har bara 5 minuter kvar tills jag mase ga.

Okej som de flesta kanske vet sa har jag enorm flygradsla, jag var valdigt orolig for hur flygresan skulle ga. Till allas varan gladje gick allt jatte bra, det var inte ens turbulent nagon gang, thank god. Nar vi val landade i Indien kunde min hjarna inte ta in vad som hande. Det forsta som slog mig var den mycket speciella doften, det gar inte att beskriva men efter 4 dar har jag antligen borjat vanja mig vid den. Det var snabba puckar med en gang, vi fick inte ta det lungt en minut ens forsta dagen vi kom till Indien. Det var manniskor overallt alla vralstirrade pa oss, tjejerna skrattade at oss de tycker vara klader ser valdigt roliga ut. Vi blev bjudna hem till en lakare och hans familj pa middag pa kvallen. Jag kan ju saga att jag verkligen inte ar skillad pa att ata med handerna, men indisk mat ar valdigt god.

Under de andra dagarna vi spenderat h[a]r har allt hant. Vi har haft undervisning varje morgon av riktigt duktiga larare som pratat om hur kerela ( delstaten vi ar i) fungerar. Sen har vi aven hangt i stan och akt mycket buss, som ar fullstandigt galet man skrattar konstant det ar ingen ordning alls i trafiken. Vi har akt till kovalam beach for att bada, turiststalle. Dar sag vi de forsta vasterlanningarna faktiskt, nar vi skulle byta om for att bada var det skit creapy. alla man verkligen cirkulerade kring oss och stirrade konstant. Det slutade med att jag virade in mig i min handduk, nagon matta far det vara.

Okej det ar sjukt svart att skriva ner allt man kanner och sett men jag har det iaf SUPERBRA. Jag har sa roligt och indierna ar sa sn'lla, man kanner sig lite som en kandis. Men mitt i allt roligt och hysteriskt finns det en enorm fattigdom. Idag fick vi se psykiskt sjuka insparrade i sma burar, fastkedjade och detta av sina slaktingar som tror de ar demonbesatta. Nar jag sag det holl jag pa att borja grata, hur kan det vara mojligt??

Jaja nu maste jag ga om nagon vill na mig sa ar mitt nummer +919567243630

Puss och kram och skot om er dar hemma<3