Jag har beslutat mig för  att lämna ett litet avtryck. Denna hösten är jag inte omringad av bleka britter eller vulkaner i Nicaragua, nej nu befinner jag mig på svensk mark i Per Gessles hoods. Jag pratar givetvis om Halmstad, denna charmiga pärla som förvisso är en sommarstad har lyckats få fröken Karlsson på fall. Ibland frågar jag mig hur jag hamnade här och brukar oftast le för mig själv och tänka: "vad spelar det för roll, jag är ju lycklig i själen".

 

Egentligen borde jag skriva mörka dikter och äta choklad med alldeles för hög kakaohalt, jag är nämligen arbetslös, förvirrad och singel. Trots detta har jag inte varit så glad på länge. Jag är med i en studentkör trots att jag inte är student och har träffat på några riktigt trevliga typer där. Människor i Halmstad är inte så svenska utan det är väldigt lätt att få kontakt. Jag som alltid söker äventyr tycker faktiskt att det känns äventyrligt att bo i Sverige för en gångs skull. Här om veckan drack jag julmust för första gången på två år, detta gjorde mig nästan tårögd. 

 

Sedan måste jag säga att församlingspolitik är avancerade grejer folks det gör mig nästan gråhårig. Skönt att Jesus är större en alla småfrågor som alla samfund slår sig blodiga över.

Var välsignade och lyckliga :)