Nicaragua blev två Karlsson-medlemmar rikare
Den senaste veckan har jag betett mig som en nydumpad kvinna då jag suttit fastklistrad i sängen och sett på serier, det har bara varit den enorma glasshinken som fattats. Jag som alltid vill ha något för mig orkade knappt lyfta mitt finger, mitt team trodde nog att jag nått min medelålderskris se sådär 25 år förtidigt. Min egen gissning är nog pur utmattning på ett positivt sätt. Jag fick nämligen besök av självaste Maggan och Kaleb Karlsson ( min moder och broder.) De anlände den 26 februari och trots jetlag var de båda på solskenshumör, mamma charmade allt och alla. Det kändes fint att få visa dem min verklighet jag med tappra försök velat förmedla över skypesamtal med taskig täcknig. Plötsligt kunde de med egna ögon få skåda mina älskade barn i Puertas.
Efter några dagar i Darío delade mitt team och jag på oss för första gången på sex månader, lustig känsla. Plötsligt hade jag huvudansvar för transporter, kommunikation och inköp det var spännande vill jag lova. Mamma, Kaleb och jag valde att besöka den koloniala staden Granada. Mamma var som en ko som släpps ut i hagen för första gången, lyrisk vill säga.
Vi åkte en guidad tur till grannstaden Masaya där vi bland annat fick besöka en aktiv vulkan. Vi såg väldigt lustiga ut där vi gick i neongula bygghjälmar. Det var faktiskt en väldigt häftig upplevelse ingen av oss hade varit med om något liknande.
Vi gick även ner i en grotta som var full av fladdermöss, jag var ganska rädd vill jag lova men jag försökte spela stenhård. Det var helt kolsvart där nere och mamma såg inte en hal sten som tyvärr fick henne på fall, den lille guiden skyndade till hennes undsättning det hela slutade med att mamma drog med sig den stackars guiden i fallet. De båda klarade sig utan en skråma och just denna incident blev en historia som vi tre Karlsson-medlemmar skrattade gott åt resan igenom.
Efter tre dagar i Granada fortsatte vi vidare mot strandparadiset San Juan Del Sur. Där bodde vi på ett frächt hotell som låg precis intill en restaurang. Vi blev buddies med alla anställda på både hotellet och restaurangen, lustigt värre. Vi tog det väldigt lungt, solade på stora solsängar intill en restaurang och behövde bara lyfta på fingret som kom en servitör ivrig att uppfylla våra önskningar. Det var väldigt härligt jag behövde verkligen få koppla av.
Det var helt fantastiskt att ha dem här och det var väldigt värdefullt för mig. På söndagen när vi var tvugna att skiljas åt kändes det väldigt jobbigt, men nu börjar jag komma in i vardagslivet här i Darío igen. Nu är det ca två månader kvar här och jag ska ge Nicaragua allt vad jag har!
KRAM
KRAM
Födelsedag,predikan och skattjakt
Jag råkar leva lite väl mycket i framtiden, så enligt mig närmar sig trettioårsdagen med stora steg. Så när jag den 24 februari blev väckt av mitt kära team och fick höra "Grattis på 22-års dagen" blev jag en aningen ställd. Jag insåg att jag trots allt inte behövde hetsa över att jag inte hade fem barn och ett gult hus med rödvita gardiner. Plötsligt kändes mitt hippieliv inte som ett misslyckande utan jag klappade mig själv på axeln, jag är faktiskt stolt över att jag gjort det som jag velat! Dagen blev så bra, med Elin i spetsen fick jag en SVENSK TÅRTA! Jag blev väldigt glad som ni kanske kan se på bilden. Jag fick fina presenter och kände mig väldigt uppmuntrad, speciellt när min kära handledare Jairo annonserade att det var min födelsedag i kyrkan, då blev jag rent utsagt attackerad av latinofamnar, UNDERBART!
Jag predikade faktiskt även under lördagen, med Anna-Sara som tolk. Det var en fantastisk känsla och spännande, jag trodde nog aldrig att lilla jag skulle predika i en församling i Nicaragua när jag var en liten plutt Jag predikade om vad det innebär att VERKLIGEN följa Jesus och tog upp exempel på hur jag failat med detta uppdrag gång efter gång. Det är lättare att hamna i fariséernas tankemönster än vad man kan tro.
Sist men inte minst måste jag få berätta om den häftigaste andliga upplevelse jag varit med om. Vi skulle testa på "Treasure hunting" med missionsskolan, som alltså innebär att man tar emot profetiska bilder/ord som ska hjälpa än att hitta människor som har ett stort behov av Guds beröring. Jag var väldigt skeptisk till en början men så hamnade jag med min handledare Jairo som är den häftigaste människan jag mött. Jag är seriöst ständigt beundrad av denna man och hur han bara ger sitt liv till Gud. Jag ska inte gå in på detaljer men de bilder några av oss i teamet fått ledde oss till random hus i staden. Där "skatterna" satt och väntade, och hade just de kläder och sjukdomar som vi fått till oss innan. När vi sedan visade lappen med våra tilltal för dem fick vi be för dem och två blev helade från stark smärta i sina högra ben. En katolsk kvinna blev så berörd att hon började gråta hon hade även cancer men ännu kan vi inte svara på om hon blev helad från den, men det skulle minsann inte förvåna mig. Livet här är SÅ SPÄNNANDE! Människorna här är öppna för Gud och tror på helande och då sker det!
Jag är så taggad på livet, nu har jag min moder och broder på besök här och det är fantastiskt att få visa dem mitt liv. Nu ska vi ge oss iväg på upptäcksfärd genom Nicaragua, nästa gång ni hör av mig kommer jag vara brun som få och ännu lyckligare!
Sist men inte minst måste jag få berätta om den häftigaste andliga upplevelse jag varit med om. Vi skulle testa på "Treasure hunting" med missionsskolan, som alltså innebär att man tar emot profetiska bilder/ord som ska hjälpa än att hitta människor som har ett stort behov av Guds beröring. Jag var väldigt skeptisk till en början men så hamnade jag med min handledare Jairo som är den häftigaste människan jag mött. Jag är seriöst ständigt beundrad av denna man och hur han bara ger sitt liv till Gud. Jag ska inte gå in på detaljer men de bilder några av oss i teamet fått ledde oss till random hus i staden. Där "skatterna" satt och väntade, och hade just de kläder och sjukdomar som vi fått till oss innan. När vi sedan visade lappen med våra tilltal för dem fick vi be för dem och två blev helade från stark smärta i sina högra ben. En katolsk kvinna blev så berörd att hon började gråta hon hade även cancer men ännu kan vi inte svara på om hon blev helad från den, men det skulle minsann inte förvåna mig. Livet här är SÅ SPÄNNANDE! Människorna här är öppna för Gud och tror på helande och då sker det!
Jag är så taggad på livet, nu har jag min moder och broder på besök här och det är fantastiskt att få visa dem mitt liv. Nu ska vi ge oss iväg på upptäcksfärd genom Nicaragua, nästa gång ni hör av mig kommer jag vara brun som få och ännu lyckligare!
