De senaste veckorna har komplimangerna överöst mig, en man sa med glädje att även han var barriton efter att jag öppnat min mun. Jag är van vid att människor ryggar till första gången de hör mig prata men jag trodde inte det var så illa. Samme man sa att han tog för givet att jag var singel eftersom det såg ut som att jag ständigt var benägen att slå ner människor omkring mig, män i synnerhet. Great kände jag hädanefter är det kanske bäst att jag går till herrtoaletterna för jag kanske blir utkastad om jag visar mig på damtoaletten. Jag införskaffade glasögon nyligen först och främst för att kunna se men även för att bättra på mitt ganska hårda yttre. Men glasögonen har bara förvärrat saken, jag har förvandlats till the bad teacher. Jag söker i desperation efter lösningen på detta enorma problem. Måste jag förvandlas till en sådan där kramig tjej med blommiga klänningar som tror att livet är en musikal för att folk inte ska tro att jag vill slå ner dem? Borde det inte kunna finnas något mellanting? Jag får börja med att tala i falsett och prata om bakverk, det brukar vara ett säkert kort. Även byta ut joggingrundorna och styrkepassen mot danslektioner. I'll be a woman in no time!