Oj oj den här veckan har bjudit på känslor som jag inte upplevt på flera år, det har varit både bra känslor men jag har lyckats klämma fram endel tårar också. Ack och ve, jag borde borde borde låta bli but I can't! Hela livet har man fått höra å Hanna, htta din drömman, en som gör allt för dig och behandlar dig som en prnsessa. I fear that is impossible. Det andra könet visar sig ha endel gemensamma skitegenskaper, men jaja behövde bara skriva av mig...

Annars har jag faktiskt åkt skidor i veckan, det var sjukt gött att ÄNTLIGEN få åka. Haha ganska roligt att jag hängde i parken, kände mig något malplacerad. Känns konstigt fast ändå helt rätt att vara tillbaka här på hålland. Nu är det i princip en vecka kvar här sen blir det Indien. Det är HELT SJUKT! Det ska bli jättekul, spännande men samtidigt väldigt jobbigt. Vad har jag gett mig in på, fast samtidigt vet jag att jag verkligen vill detta???. Nej jag är en kvinna i djup ångest eller något. På något vis känns det som att psalmen mamma alltid sjöng för mig innan jag skulle sova, är en trygghet just nu...

Bred dina vida vingar, o Jesus över mig, och låt mig alltid vara i frid och ro hos dig.




Vi tjejer som ska till India :)

så så adjö adjö.....