Okej okej jag ar fortfarande vid liv gott folk. Jag har alltsa spenderat en hel vecka i Padhar, som ar en liten by pa landsbyggden. Jag alskade Mumbai men hade lite svart for Padhar, det fanns typ inget at gora. Vissa i gruppen gillade inte Mumbai men alskade Padhar medan jag kande tvartom. Efter en vecka dar begav sig Linnea och jag av till Dehli dar mottes vi av var indiska pappa som han sager att vi ska kalla honom, John Annand. Stort skon manniska jag ville bara krama honom sa fort jag sag honom. Vi vilade lite i dehli sen skulle vi aka annu mera tag upp till dehra dun. Gott folk forstar ni hur mycket tag jag har akt, det ar helt galet. Jag har transporterat mig fran sodra Indien till norra, de flesta indier har inte ens gjort det. Ja nu ar jag alltsa i Dehra dun dar Linnea och jag ska bo i 3 veckor. Familjen bestar utav mamman Dorothy som ar jatte mysig, hennes man John som skrattar och alskar Sverige, deras son som jag tror ar 26 philip, de har en dotter oxa men hon bor inte hemma langre.

Forsta riktiga dagen i dehra dun sa fyllde jag ar, jag tankte ska jag saga nagot till dem. Sa under frukosten satt vi alla dar och jag sa lite forsynt - so this is my first birthday in India. John och Dorothy blev helt lyriska- aaah du ska ha tarta ropade John. Efter det foljde jag med Linnea till hennes blivande prakjtik, en skola hon ska lara dem spela pingis. A de var sa sota jag ville ta med mig dem hem. Sen gick jag, Linnea och Dorothy pa stan. Det ar en valdigt bra storlek pa stan allt finns dar. Efter det tog Dorothy med mig till ett valgorenhetshem som Moder Theresa startat. jag tankte gora min praktik dar. Men nar jag kom dit fick jag en chock. Pa undervaningen var det barn, nagra var "normala" men manga var mentalt storda. Varpa jag fick lite panik jag har ingen erfarenhet i hur jag ska vara mot mentalt storda. Pa overvaingen var det aldre kvinnor och de var grovt mentalt storda. De drog mig i haret och tog i mig hela tiden och sa massa saker pa hindi. Jag fick panik inombords och stod bara dar och log. Jag hade en klump i mitt hjarta efterat, kommer jag klara detta??
John sa iaf till mig sedan att han inte ville att jag skulle vara dar, det var alldeles for farligt for mig eftersom jag skulle vara sjalv dar. Nu vet jag varken in eller ut.

Senare pa kvallen fick jag tarta och presenter av dem, sa gulliga ;)

Det finns mycket fattigdom har, inatt var forsta gangen alla de jobbiga intrycken gjorde sig paminda. jag vaknade mitt inatten och sag alla ansikten framfor mig. jag har sett sa mycket hemska saker, man kan knappt fatta det. I sakert 3 timmar lag jag med tarar i ogonen och kunde inte sova, deras ansikten ville inte forsvinna. Pa manga vis kommer jag nog vara en annan manniska nar jag kommer hem.

Nu ska vi ata, jag har det valdigt bra har och trivs som fisken i vattnet.

Tack alla for gratulationerna;D

Namaste och massa karlek fran ganska stora mig!