Både glad och ledsen för en grej, det är vemod om du frågar mig.

Rubriken hämtad ur den fantastiska låten "Vemod" av Anders&Putte, som beskriver mitt känslomässiga tillstånd på pricken. En månad kvar i detta fantastiska land. En månad kvar tills kära vänners omfamningar i Sverige blir verklighet. Fallfärdiga bussar fyllda av höns och latinomusik på högsta volym kommer bytas ut mot fräscha, tråkiga bussar som   faktiskt går efter en tidtabell. Jag försöker insupa varje ögonblick för jag vet att jag kanske aldrig kommer få uppleva stunder som dessa igen. Vem kommer förstå de förändringar som skett inom mig, kommer jag skyndas tillbaka in i svenneHanna-facket?

 

Livet här har fortsatt som vanligt, veckor fyllda av Gudstjänster, lek med barn, utflyktsfärder, lektioner och slappt häng. Vi fyra tjejer startade faktiskt ett nytt projekt förra veckan, vi ska lära några kvinnor att baka svenska kakor. Nicaragua är ett fantastiskt land men det här med kakor förstår de sig inte på. Så efter att pastorn i  min församling smakat på allt vi bakat föreslog han att vi skulle lära ut dessa gobitar till några kvinnor här. Det var jätteroligt och kvinnorna var väldigt ivriga att lära sig. Vi började med klassikern sockerkaka, den första kakan jag lärde mig att baka med pappa som instruktör.

 

Sedan har Jakob startat ett projekt på skolan vi besöker, det går ut på att varje klass ska försöka samla in så mycket skräp de kan på två veckor, den som vinner får en klassfest. Här existerar nämligen inte papperskorgar, varför slänga skräpet i en papperskorg när det finns massa fritt utrymm på marken? Barnen är så taggade och spenderar alla raster åt att samla skräp.

 

 

En annan stor händelse ägde rum förra veckan, allas vår egen Anna-Sara fyllde 30 år vilket givetvis firades med pompa och ståt.

Det var vi svenskar tillsammans med våra Nicaraguanska klasskamrater som höll i det hela. Vi firade med pinatas, salsa och god mat. Jag dansade non-stop och hade det så roligt verkligen!

 

 

 

Vi hade även en ledig helg nyligen då vi i teamet delade på oss eftersom vissa av oss var sugna på strandliv och andra inte. Emma, Frida och jag åkte till ett fantastiskt ställe som heter pochomil och hade det så gött, vi badade,solade och åt i fyra dagar.

 

 

 

Love these ladies<3

 

 

En månad kvar som sagt, jag ska göra det bästa av den här tiden!

Kram!

 

 

 

Jag älskar dina blogginlägg! Just detta påminner skrämmande mycket om mitt från sista sydafrika-månaden, nog är vi systrar ändå. Mitt svar är att du kommer ta med dig det från detta liv som är något att ha, liksom integrera det in i StorstadsHanna :) Härligt att snart se dig! KRAM

Plusdechose! äntligen ett nytt inlägg! Det är också en vemod att läsa dina inlägg som fans när vi vet att dom kanske snart tar slut. Fast kanske inte? Och om du någon gång tvekar om du gjort något av betydelse där borta behöver du inte tvivla. Världen behöver lära sig mer av svensk kakförnuft. Man behöver inte åka längre än till tyskland innan man drabbas av kakor och bakverk man inte vill veta något av och som man inte frågat efter. Bra grej med andra ord!

Ta hand om dig och se till att lära dig spanska innan du åker:)

kram