Just nu önskar jag att jag kunde vakna upp och inse att det fruktansvärda som hänt bara är en hemsk och bisarr mardröm. Det vore så mycket enklare att hantera sig till denna situationen då. Någon form utav hopp för mänskligheten hade fortfarande infunnit sig. Men nu är fallet inte så det har inträffat på riktigt, ondskan har slagit till och hatet har stulit  93 människors liv. Jag kan helt enkelt inte förstå att detta hänt.
Lisa, Linnea och jag åkte till mitt torp för att spendera helgen där i fredags. Vi hade det jätte mysigt och på Lördagen åkte vi in till Lysekil för att bada. Sent på eftermiddagen gick vi förbi en kiosk det var då vi först fick reda på vad det var som hänt. Vi var så chockade, jag kunde inte tänka klart. Hela helgen vändes upp&ner hur kan man fortsätta vidare som om ingenting hänt?

Jag mår illa av att tänka på denna sjuka människa, han är inte ens värd att nämnas vid namn. Mina tankar går till alla familjer som mist någon på detta omänskliga sätt.