Jag älskar den här dikten av Yeats just för att den förklarar skillnaden mellan ytlig och äkta kärlek. Den äldre gumman i dikten har valt att följa den kärleken som endast var baserad på hennes skönhet och ungdom medans hennes äkta kärlek älskade hennes själ. Nu när hon är gammal tittar hon tillbaka och ångrar sina val. För de som älskade hennes skönhet har ju med all säkerhet lämnat henne när åldern började inta sig. Men hade hon valt den man som älskade henne på riktigt hade hon inte suttit vid brasan alldeles själv. Ännu en gång bevis på hur lite utseendet har betydelse. //Lisa