Sentimentala farväl och jag har aldrig riktigt kommit överrens. Farväl känns bara så konstigt, typ ja hej vi har spenderat SJUKT mycket tid tillsammans de 2 senaste åren. Så mycket tid så det är ett under att vi kan vara så bra vänner som vi är:p. Men helt plötsligt ska man alltså bara vänja sig vid tanken att vi knappt kommer ses på ett år och bli blödig och vinka hejdå med näsdukar. Jag funkar inte så, för man gör ju inte slut det är bara livet som drar oss åt olika håll varför gråta då?. Vad är det som säger att vi kommer vara främlingar när vi är 30? Lisa om vi är främlingar när vi är 30 blir jag besviken på oss, I´m gonna need våra samtal/diskussioner när jag står där med man och barn och du har en superfin bil utan lån:P. Det vore en fet lögn att säga att din vänskap är som en i drösen. No no, tack vare dig är jag no longer akward Hanna in the corner:P. Utan dig hade jag förmodligen inte pallat livet i kerstins lila rum. Du har varit som en strålkastare de 2 senatse åren och jag hoppas du iaf kan vara en ficklampa detta året. Jag kommer behöva de bland alla björnar och kanske weird roomates:D

Så nu är det skrivet på papper fastställt med bläck. eh eh så att hejdå då :D Haha