I no longer know where home is

Jag var nästintill förskräckt häromdagen då jag insåg att jag börjat referera till mig själv som vuxen. Efter en snabb sökning på allas vårt kära internet fick jag fram att definitionen av att vara vuxen lyder som följande "den som nått full mognad". Jag tror mig ha tillräcklig mängd självinsikt för att kunna konstatera att jag inte nått full mognad, frågan är om jag någonsin kommer nå den punkten i mitt liv. Vart lämnar denna dystra sanning mig därhän? Jag borde kanske förlika mig med mitt åttaåriga jag, dvs en liten flicka i ett problemlfritt tillstånd som drömmer om ett liv som delfinskötare.
 
Nu undrar ni om jag lider av denguefeber så som jag yrar men så är inte fallet. Jag har visserligen feber men anledningen till min något flummiga tankegång är min fascination över livet. Jag har försökt tänka mig tillbaka till studentdagen då jag var fylld av obeskrivlig lycka och en känsla av gränslös frihet. Jag hade inte en tanke på att jag tre år senare skulle befinna mig i Nicaragua bland skorpioner och aligatorer. Detta må låta "cheesy" för att uttrycka mig amerikanskt, men jag måste påstå att jag är förändrad. Hela mitt synsätt har vänts upp och ner på och jag är så många erfarenheter rikare. Jag antar att detta är ett försök att peppa den äventyrsfyllde drömmaren som tappat hoppet om att få sina drömmar uppfyllda. Med lite envishet, tålamod och äventyrslust så är nästintill allt möjligt. Eftersom jag är kristen tror jag givetvis att Gud har ett finger med i spelet också. Om vi svenskar levde livet mer fullt ut skulle väderpratet och "sju sorters kakor" vara ett minne blott, låt oss tilsammans bekämpa den torra svenne-kulturen.

 
Jag bör kanske nämna något om mitt liv i Nicaragua innan jag avslutar. Mina veckor cirkulerar fortfarande mest kring barnlek och församlingshäng. Men nu börjar faktiskt min favorithögtid gå av stapeln, nämligen julen. Trots 30 graders värme ska jag minsann se till att en julstämning infinner sig. Till helgen ska vi göra julbak, se på julkalendern och kanske göra vår egen ALKOHOLFRIA glögg.

Avslutar inlägget med lite bilder från den senaste tiden, gå i frid och drick julmust!

 
 
 
 


Kommentarer
Beckis

Dina inlägg är en ren fröjd att läsa! Angående vuxendom undrar jag vilken källa du har till citatet? Med den definitionen skulle ingen jag känner kvala in som vuxen :) Den första riktiga snön föll igår så Uppsala är riktigt julmysigt nu. Lyssnade på högsta volym "O come all ye faithful" och satte upp julstjärna i natt, nästa år får du vara med o göra detsamma! Ungarna på bilderna är verkligen helt underbara, blir lite avis på att du får spendera så mkt tid i deras närhet. Tänk vad du får vara med om. Tror verkligen att du växer som person på många vis. Nu ska jag överraska Manne med restaurangmiddag för fira våra 2 år. Puss, krya på dig!

2012-11-29 @ 18:08:28
Tony K

Återigen ett mycket välformulerat och tänkvärt inlägg med sååå mysiga bilder och tänk, det är ju faktiskt bara tre år sedan du tog studenten, som du skrev. Häftigt.Kram och hälsa Julius

2012-11-30 @ 01:53:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0