Både glad och ledsen för en grej, det är vemod om du frågar mig.
Livet här har fortsatt som vanligt, veckor fyllda av Gudstjänster, lek med barn, utflyktsfärder, lektioner och slappt häng. Vi fyra tjejer startade faktiskt ett nytt projekt förra veckan, vi ska lära några kvinnor att baka svenska kakor. Nicaragua är ett fantastiskt land men det här med kakor förstår de sig inte på. Så efter att pastorn i min församling smakat på allt vi bakat föreslog han att vi skulle lära ut dessa gobitar till några kvinnor här. Det var jätteroligt och kvinnorna var väldigt ivriga att lära sig. Vi började med klassikern sockerkaka, den första kakan jag lärde mig att baka med pappa som instruktör.
Kram!
Jag älskar dina blogginlägg! Just detta påminner skrämmande mycket om mitt från sista sydafrika-månaden, nog är vi systrar ändå. Mitt svar är att du kommer ta med dig det från detta liv som är något att ha, liksom integrera det in i StorstadsHanna :) Härligt att snart se dig! KRAM
Plusdechose! äntligen ett nytt inlägg! Det är också en vemod att läsa dina inlägg som fans när vi vet att dom kanske snart tar slut. Fast kanske inte? Och om du någon gång tvekar om du gjort något av betydelse där borta behöver du inte tvivla. Världen behöver lära sig mer av svensk kakförnuft. Man behöver inte åka längre än till tyskland innan man drabbas av kakor och bakverk man inte vill veta något av och som man inte frågat efter. Bra grej med andra ord!
Ta hand om dig och se till att lära dig spanska innan du åker:)
kram
