Tjolahopp!
-Hä mäney oas cän yä work?
- Ehm, come again?
- How many hours can you work?
Så löd en mycket intressant del av en koversation som jag hade idag när jag sökte jobb i diverse olika affärer. Det var med skräckblandad förtjusning jag blev hänvisad till en man med grov brytning i en sportaffär. Jag körde på taktiken nicka och le och jag behövde faktiskt bara be honom upprepa sig en gång, känner mig lite halv stolt. Jag har sprungit än hit än dit och blundat för allt vad begränsningar heter, de flesta butiksbiträden i Sheffield har nog sett min blonda kalufs och mitt något påklistrade leende idag.
Annars har jag mest been groooving, ibland sätter jag mig ner i någon romantisk park och tänker att livet är riktigt gött. Visst jag har ont i mitt numera mindre älskade lår men jag lär mig faktiskt mycket av smärtan i låret. Jag lär mig vara tacksam för små grejer, t.ex att jag ändå får bo hos ett sådant förträffligt par jag kunde hamnat i en familj med skrikande bebisar t.ex.
Teresia och jag for till Manchester i Måndags, förträffligt på alla sätt och vis. Vi hade ingen aning om vart vi skulle gå eller vad vi skulle ha för oss. Detta gjorde det hela väldigt spännande, vi såg nog rätt världsvana ut för en cyklist frågade oss om vägen, när jag sa att vi var svenskar började han skratta. Manchester är väldigt stort på något vis men känns ändå inte för stort, en stad som bör utforskas närmre. Vår dag avslutades dock med synen av en man som bajsade i en telefonkiosk, ja män vet hur kvinnor ska tas må jag säga.
Nej nu ska jag sova och öva på hur jag ska svara i telfonen imorgon ifall den skottske mannen från sportbutiken ringer.
xx and God Bless!
- Ehm, come again?
- How many hours can you work?
Så löd en mycket intressant del av en koversation som jag hade idag när jag sökte jobb i diverse olika affärer. Det var med skräckblandad förtjusning jag blev hänvisad till en man med grov brytning i en sportaffär. Jag körde på taktiken nicka och le och jag behövde faktiskt bara be honom upprepa sig en gång, känner mig lite halv stolt. Jag har sprungit än hit än dit och blundat för allt vad begränsningar heter, de flesta butiksbiträden i Sheffield har nog sett min blonda kalufs och mitt något påklistrade leende idag.
Annars har jag mest been groooving, ibland sätter jag mig ner i någon romantisk park och tänker att livet är riktigt gött. Visst jag har ont i mitt numera mindre älskade lår men jag lär mig faktiskt mycket av smärtan i låret. Jag lär mig vara tacksam för små grejer, t.ex att jag ändå får bo hos ett sådant förträffligt par jag kunde hamnat i en familj med skrikande bebisar t.ex.
Teresia och jag for till Manchester i Måndags, förträffligt på alla sätt och vis. Vi hade ingen aning om vart vi skulle gå eller vad vi skulle ha för oss. Detta gjorde det hela väldigt spännande, vi såg nog rätt världsvana ut för en cyklist frågade oss om vägen, när jag sa att vi var svenskar började han skratta. Manchester är väldigt stort på något vis men känns ändå inte för stort, en stad som bör utforskas närmre. Vår dag avslutades dock med synen av en man som bajsade i en telefonkiosk, ja män vet hur kvinnor ska tas må jag säga.
Nej nu ska jag sova och öva på hur jag ska svara i telfonen imorgon ifall den skottske mannen från sportbutiken ringer.
xx and God Bless!
Kommentarer
Trackback
