Så var det dags för en liten uppdatering....

Jag börjar sakta men säkert inse att jag bor i England och jag ska göra det tills Juli åtminstone. Tre veckor har jag spenderat i landet som tycks ha ett överflöd utav gentlemen. Jag jublar inombords varje gång någon håller upp en dörr, erbjuder mig en varm dryck osv. Trevlig är nog ordet som skulle beskriva min tillvaro här bäst.

Sedan mitt förra inlägg har allt och inget hänt. Jag börjar komma in alltmer i kyrkan och Form och tro det eller ej men till och med jag som har ett värdelöst lokalsinne börjar hitta i Sheffield. Ja bör kanske nämna att jag under gårdagen var totalt vilse i sa 25 minuters tid, men det är småpotatis med mina mått mätt. Det är en väldigt varm och välkomnande attityd i kyrkan och vi får ständigt höra hur betydelsefulla vi i Form är. Vi blir bortbjudna på "nibbles" titt som tätt till diverse betydelsefulla profiler i kyrkan. Nu sitter ni där hemma som frågetecken vad är nibbles? Bortsett från att det är mitt nya favoritord så innebär det även valfri variant av snacks, helt underbart på alla sätt och vis jag är nibblesfrälst.

En sak som verkligen etablerats I mitt sinne är vilken extremt levande kyrka jag kommit till. Jag är fortfarande helt förundrad varje gång jag lämnar möteslokalen på Söndagarna. Sheffield är lite större än Göteborg och ja, man ska inte jämföra men jag vill bara infira lite hopp I den svenska kyrkokulturen. Församlingens prio nummer ett är att nå ut till folket, vilket de verkligen lyckats med. Eftersom det är en såpass stor församling delas man in I olika ”communities” som de kallas. Dvs olika samlingsplatser där man träffas för att umgås, lära känna varrran, växa I tron men framförallt - Evangelisera. Alla pushar varran och det är bara så fräckt att få vara del av det här. Jag tänker att hoppet I princip är ute för Sverige att ingen vill höra något om Gud. Men England är minst lika sekulariserat som Sverige och om de kan nå ut så kan vi det också. Ursäkta för att jag kör en liten minipredikan här men jag blir bara så peppad.



Jon och Helen tog med mig och Teresia till något som kallas The Peak District. Jag gick runt och smålog när jag tänkte på hur mamma och Elisabet skulle agerat om de fick uppleva vyerna jag fick äran att skåda. Vi blev bjudna på "creamtea" som innebär scones och te, engelsmännens specialitet vill jag lova.

Det händer så mycket och jag önskar ni alla fick vara med om de jag upplever, kom gärna och hälsa på!

Nu är det läggdags för fröken Karlsson imorgon väntar jobbsökande och flat warming, nice.

Puss och kram