Detta är musik
Har hittat en ny kärlek<3
Never Let Go- David Crowder Band
2012 blir ett oslagbart år!
Good morning kära vänner!
Här sitter jag med min "turban" på huvudet, ni som känner mig väl förstår att det har med balsammetoden att göra. Låt mig ännu en gång slå ett slag för denna fantastiska metod som bara kan göra ditt hår gott, give it a try: www.lockig.se. Nog om hår och turbaner tänkte istället berätta lite om mina två veckor i Sverige. När jag kom hem var jag totalt utmattad. Sist gång jag var hemma i två veckor var förra julen och jag var verkligen i behov av att bli lite omhändertagen. Hade en underbar tid med min kära familj, älskar att jag har en sådan flummig familj.
Innan jag kom hem till Sverige sa jag till mig själv att jag minsann inte skulle träffa mycket kompisar, jag hade helt enkelt ingen ork för det. Men så blev det inte, jag träffade allt och alla kändes det som och det var otroligt skönt. Att kunna skratta och slippa vara artig och bara vara mig själv var en sådan underbar känsla. Efter att ha pratat med Louise, Elin och Lisa som alla tre sa att vi är unga och borde fulfölja våra drömmar innan vi rotar in oss i ett mönster, ändrade jag mina planer inför detta året. Min plan ser ut som följande:
- Jag får inte köpa några kläder och dylikt under denna terminen.
- För de pengar jag sparar in ska jag upptäcka England.
- Jag tänker inte börja plugga till hösten utan istället söka en plats till att bo i Bolivia i åtta månader.
- Sist men inte minst jag vill bli en bättre och mer kärleksfull människa <3
Detta var nog allt för mig den här Onsdagsmorgonen jag avslutar som vanligt med lite bilder!
Vi syskon, när hela familjen var ute och gick den o så mysiga strandpromenaden.
Becka och Emanuel glada i hågen under familjens tur till Göteborg.
En av de få bilder jag tog under nyårsafton, Elin, Emil och David sätter posén.
Ha det fint nu and don't be a stranger!
xxx
Your love never gives up on me
Jesaja 49:15
"Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig."
Fantastisk vers som är så mäktig att den för mig till tårar. Ibland känner vi oss små och obetydelsefulla i denna värld och som att vi helt enkelt inte orkar längre. Tycker bilden ovan är så talande Jesus omfamnar oss, han glömmer oss aldrig.
Älskar denna sången, I need some sunshine just nu..
Tänker på Indien denna regniga dag
Överansträngd?
Ditt liv är en trädgård!
Startar detta inlägg med en galen bild på mig och Teresia och en underbar fras ur en av Bo Järpehags bästa barnsånger - Trädgård. Den går i princip ut på att vårt liv är en trädgård och vi ska bära mycket frukt och om det kommer något ogräs ska vi rensa bort det, han kan sin sak den där Bo. Min trädgård har bombaderats av massa frukt men även ogräs det senaste. Som ni kanske vet döpte jag mig den 20:e November under kvällsgudtjänsten i Philly. Det var mäktigt och fint en våg av värme nådde mitt arma bröst, på bänkraderna som var ämnade åt familj för oss som skulle döpas satt mina Form classmates<3.
På ett vis känner jag mig ganska sliten, orkar inte riktigt vara jätteglad och jättesocial hela tiden, men jag försöker intala mig att det är okej att känna så. Jag fick besök av självaste Petra Berglund förra helgen, det var mycket trevligt och uppskattat. Jag försökte visa henne så mycket av stan som jag kände till, hon sa att hon verkligen blev positivt överraskad av kyrkan och Form vilket var kul att höra. Hon påminde mycket om mitt kära hem och när hon åkte fick jag en stark hemlängtan. Saknar mina föräldrar och mina kära syskon men snart får jag se dem igen ska bli väldigt mysigt!
Här råder julhysteri vilket inte är mig emot. Vi har redan skaffat gran här "hemma" och jag har infört några traditioner paret inte hört talats om innan. Som jag nämnt på Facebook så hade jag och Teresia en liten julhelg nu i helgen och lyssnade på massa julmusik, bakade julgodis och hade det allmänt gött.
Det har som vanligt hänt massa saker men jag orkar inte skriva om allt plus att jag har träningsvärk i min högerarm efter att ha rört knäck i evigheter så det får nog duga med detta för denna gång.
Snart anländer lilla jag till lilla Sverige <3
xxx Hanna
Poem
Age is a number, Love is forever.
Why are you getting caught up in math, you're only making a path.
One is to my heart, the other one is supposedly "smart".
Chose however you feel is right, just remember that a girl like me won't put up with a fight.
don't come knocking on my door when you've discovered love isn't subtraction, I promise you, it's mostly just based on attraction.
Right now I'm stuck in the dark hoping to catch your reflection, please let me know now so that i can give my heart protection.
Sadly, it turns out you're rotten and that I'm yet again..forgotten.
NO FB
Jag kommer inte ens ihåg sista gången jag satt och skrev ett inlägg i bloggen. Jag har minst sagt haft ett tufft halvår. Jag vill inte gå in på det här men på många sätt är det helande att skriva. så jag ska försöka göra mitt bästa på att skriva lite då och då:) mest kommer det nog bli bilder och musik bl.a.
Det är så kul att läsa på bloggen om Hannas äventyr och om hur hon utvecklas
varje dag.
Love /Lis
En återblick
Hej Hopp!
Något har hänt med mig sedan jag skrev sist, jag är förändrad. En klump jag haft i ca tre års tid som dominerat mitt hjärta har börjat försvinna. Det känns så skönt och nu på Söndag ska jag döpa mig, känns stort önskar att min familj kunde vara här då. Jag har det riktigt bra här, känns som jag verkligen börjar hitta mig själv. Är så glad att jag gör ett sådant här år, då jag verkligen utmanar och kan växa i min tro.
Jag och Teresia var på King Charles i måndags. Det var vi och Sheffields alternativa människor i princip, Kingen var iaf SÅÅ bra, inte en falsk ton. Jag stod väldigt nära och beundrade detta mästerverk, insåg att jag saknar att stå där på scen eller mer känslan av att sjunga med riktigt duktiga musiker. Vi får väll se vad jag hittar på, kanske finner mig några bandkompanjoner här.
Nu ska jag duscha, se "En Dag" och sedan förbereda mitt vittnesmål inför dopet, göttigt värre!
See ya:)
ps. Ni får gärna lämna någon form utav livstecken här på bloggen, berätta hur ni har det där uppe:)
KRAM
Lite King Charles for ya
Den sanna Hanna har vaknat till liv!
Sedan dess har jag haft många bollar i luften. Imorgon ska jag få en personlig gyminstruktör, jag ska nämligen skaffa ett årskort hos ett överseriöst träningscenter. Jag älskar att träna och ska försöka göra det så mycket jag kan. Sen har jag gått med i en gospelkör som kommer ha konserter lite varstanns. Nästa måndag ska jag på en jättebra konsert det är King Charles som spelar, ser verkligen fram emot det. Inte nog med detta så var jag väldigt nära på att boka fotbollsbiljetter mellan Manchester United och Aston Villa i morse. Jon räddade mig dock i sista sekund och sa att matchen inte skulle vara i Mch unte i Birmingham och så roligt ska vi inte ha det. Så fotbollen får vänta men inte allt för länge.
Vad jag försöker få fram denna Lördagsmorgon är att den sanna Hanna har vaknat till liv.
Tjolahopp!
- Ehm, come again?
- How many hours can you work?
Så löd en mycket intressant del av en koversation som jag hade idag när jag sökte jobb i diverse olika affärer. Det var med skräckblandad förtjusning jag blev hänvisad till en man med grov brytning i en sportaffär. Jag körde på taktiken nicka och le och jag behövde faktiskt bara be honom upprepa sig en gång, känner mig lite halv stolt. Jag har sprungit än hit än dit och blundat för allt vad begränsningar heter, de flesta butiksbiträden i Sheffield har nog sett min blonda kalufs och mitt något påklistrade leende idag.
Annars har jag mest been groooving, ibland sätter jag mig ner i någon romantisk park och tänker att livet är riktigt gött. Visst jag har ont i mitt numera mindre älskade lår men jag lär mig faktiskt mycket av smärtan i låret. Jag lär mig vara tacksam för små grejer, t.ex att jag ändå får bo hos ett sådant förträffligt par jag kunde hamnat i en familj med skrikande bebisar t.ex.
Teresia och jag for till Manchester i Måndags, förträffligt på alla sätt och vis. Vi hade ingen aning om vart vi skulle gå eller vad vi skulle ha för oss. Detta gjorde det hela väldigt spännande, vi såg nog rätt världsvana ut för en cyklist frågade oss om vägen, när jag sa att vi var svenskar började han skratta. Manchester är väldigt stort på något vis men känns ändå inte för stort, en stad som bör utforskas närmre. Vår dag avslutades dock med synen av en man som bajsade i en telefonkiosk, ja män vet hur kvinnor ska tas må jag säga.
Nej nu ska jag sova och öva på hur jag ska svara i telfonen imorgon ifall den skottske mannen från sportbutiken ringer.
xx and God Bless!
Älskar Jon Thurlow!
Anyone up for Nibbles?
Så var det dags för en liten uppdatering....
Jag börjar sakta men säkert inse att jag bor i England och jag ska göra det tills Juli åtminstone. Tre veckor har jag spenderat i landet som tycks ha ett överflöd utav gentlemen. Jag jublar inombords varje gång någon håller upp en dörr, erbjuder mig en varm dryck osv. Trevlig är nog ordet som skulle beskriva min tillvaro här bäst.
Sedan mitt förra inlägg har allt och inget hänt. Jag börjar komma in alltmer i kyrkan och Form och tro det eller ej men till och med jag som har ett värdelöst lokalsinne börjar hitta i Sheffield. Ja bör kanske nämna att jag under gårdagen var totalt vilse i sa 25 minuters tid, men det är småpotatis med mina mått mätt. Det är en väldigt varm och välkomnande attityd i kyrkan och vi får ständigt höra hur betydelsefulla vi i Form är. Vi blir bortbjudna på "nibbles" titt som tätt till diverse betydelsefulla profiler i kyrkan. Nu sitter ni där hemma som frågetecken vad är nibbles? Bortsett från att det är mitt nya favoritord så innebär det även valfri variant av snacks, helt underbart på alla sätt och vis jag är nibblesfrälst.
En sak som verkligen etablerats I mitt sinne är vilken extremt levande kyrka jag kommit till. Jag är fortfarande helt förundrad varje gång jag lämnar möteslokalen på Söndagarna. Sheffield är lite större än Göteborg och ja, man ska inte jämföra men jag vill bara infira lite hopp I den svenska kyrkokulturen. Församlingens prio nummer ett är att nå ut till folket, vilket de verkligen lyckats med. Eftersom det är en såpass stor församling delas man in I olika ”communities” som de kallas. Dvs olika samlingsplatser där man träffas för att umgås, lära känna varrran, växa I tron men framförallt - Evangelisera. Alla pushar varran och det är bara så fräckt att få vara del av det här. Jag tänker att hoppet I princip är ute för Sverige att ingen vill höra något om Gud. Men England är minst lika sekulariserat som Sverige och om de kan nå ut så kan vi det också. Ursäkta för att jag kör en liten minipredikan här men jag blir bara så peppad.
Jon och Helen tog med mig och Teresia till något som kallas The Peak District. Jag gick runt och smålog när jag tänkte på hur mamma och Elisabet skulle agerat om de fick uppleva vyerna jag fick äran att skåda. Vi blev bjudna på "creamtea" som innebär scones och te, engelsmännens specialitet vill jag lova.
Det händer så mycket och jag önskar ni alla fick vara med om de jag upplever, kom gärna och hälsa på!
Nu är det läggdags för fröken Karlsson imorgon väntar jobbsökande och flat warming, nice.
Puss och kram
Tea anyone?
Jag drabbades av en smärre depression i början av Augusti då jag inte visste vad jag skulle ha för mig. Jag är annars en väldigt planerande person och den här situationen var knappast önskvärd. I totalförvirring och med gråten i halsen lyckades jag hitta en hemsida som talade om ett spännande år i England. Jag var nära på att sätta chokladen i halsen, det visade sig att det fanns en möjlighet att gå bibelskola i en stad som heter Sheffield via en folkhögskola i Sverige. En sak ledde till en annan och tre dagar senare hade jag åkt till Glimåkra för fem veckor utav förberedelse. Dessa fem veckor gick snabbt och för exakt en vecka sedan anlände jag till Sheffield för att börja ett år fullt utav utmaningar.
Här är en halvbra bild tagen vid början av The City Centre.
Tillbaka till min fina lilla historia, jag kom alltså hit förra Söndagen. Jag har fått äran att bo hos ett 25- årigt par som bor i ett av de sötaste husen jag sett. Jag ville bryta ut i sånger från " Sound Of Music" när jag entrade mitt rum, men jag lyckades stilla min iver. Det var snabba bullar med en gång på kvällen följde jag och min svenske kompis med "paret" till kyrkan. Det är en enorm kyrka på 800 medlemmar, ja fast egentligen är det tre församlingar som hänger ihop när de träffas tillsammans är det 2000 medlemmar, GALET.
Ja mötet var mycket intressant en väldig Gudsnärvaro men det var lite Fristaden-extreme över kyrkan. Med andra ord ganska karismatisk. Två dagar i veckan har vi utbilning med bibelprogrammet som jag går som kallas Form. Jag har aldrig blivit så utmanad som här, de tror verkligen att man har något att bidra med här, en underbar men också ganska läskig känsla.
Jag trivs jätte bra men drabbas då och då av smärre panikångestattacker då jag ifrågasätter varför jag alltid ska vara så extrem och galen.
Ja stannar nog här för denna gång, jag tror detta kommer bli ett fantastiskt år!
Avslutar med lite mer bilder:
Utanför den stora kyrksalen som är en gammal fabrikslokal.
Här sitter Teresia och jag och vilar ut oss på Starbucks efter en hel dag på stan.
God bless you all/
Hanna
Här kommer en bra låt också ;)
När det kommer till kritan....
Skrämmande, som att det är något att vara stolt över. Hej jag bygger min lycka på materiella ting, jag bygger hela min tillvaro på hur jag ser ut, luktar och om jag har "rätt" vänner. Förlåt om jag låter bitter men den senaste tiden har det hänt så många tragedier i mina vänners tillvaro. Min mamma var nära på att bli totalt prejad av en traktor förra veckan t.ex, när sådana saker inträffar får man ett litet annat perspektiv på livet. Vad är det som faktiskt betyder något? Vi borde vara bättre på att uppskatta varrandra för de vi är inte för de saker vi har. Jag säger iaf oftare att någon har en snygg tröja än att den som person gör mig varm inombords.
Jag har börjat inse vad riktig vänskap är, det är något väldigt fint när man har hittat det får man vara noga med att vårda sina relationer i nöd och i lust, hehe.
Idag kommer Hanna Stridsman ner till mig i Skåne. Det ska bli fint, hon är en riktigt fin vän. För ett år sedan kände jag henne knappt men nu är hon en av mina allra bästa vänner.
Nu åker jag till England om exakt en vecka, där börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det känns nästan overkligt tror inte jag fattat det än.
Här kommer lite bilder på mina fina vänner <3
Lisa som för tillfället befinner sig i Kina<3
Hehe Hanna & Hanna, the crazy combination.
Moshi Lisa, har väldigt lite bilder från den senaste tiden vi får ta nya i London <3
/Hannsi
