Tjolahopp!
- Ehm, come again?
- How many hours can you work?
Så löd en mycket intressant del av en koversation som jag hade idag när jag sökte jobb i diverse olika affärer. Det var med skräckblandad förtjusning jag blev hänvisad till en man med grov brytning i en sportaffär. Jag körde på taktiken nicka och le och jag behövde faktiskt bara be honom upprepa sig en gång, känner mig lite halv stolt. Jag har sprungit än hit än dit och blundat för allt vad begränsningar heter, de flesta butiksbiträden i Sheffield har nog sett min blonda kalufs och mitt något påklistrade leende idag.
Annars har jag mest been groooving, ibland sätter jag mig ner i någon romantisk park och tänker att livet är riktigt gött. Visst jag har ont i mitt numera mindre älskade lår men jag lär mig faktiskt mycket av smärtan i låret. Jag lär mig vara tacksam för små grejer, t.ex att jag ändå får bo hos ett sådant förträffligt par jag kunde hamnat i en familj med skrikande bebisar t.ex.
Teresia och jag for till Manchester i Måndags, förträffligt på alla sätt och vis. Vi hade ingen aning om vart vi skulle gå eller vad vi skulle ha för oss. Detta gjorde det hela väldigt spännande, vi såg nog rätt världsvana ut för en cyklist frågade oss om vägen, när jag sa att vi var svenskar började han skratta. Manchester är väldigt stort på något vis men känns ändå inte för stort, en stad som bör utforskas närmre. Vår dag avslutades dock med synen av en man som bajsade i en telefonkiosk, ja män vet hur kvinnor ska tas må jag säga.
Nej nu ska jag sova och öva på hur jag ska svara i telfonen imorgon ifall den skottske mannen från sportbutiken ringer.
xx and God Bless!
Älskar Jon Thurlow!
Anyone up for Nibbles?
Så var det dags för en liten uppdatering....
Jag börjar sakta men säkert inse att jag bor i England och jag ska göra det tills Juli åtminstone. Tre veckor har jag spenderat i landet som tycks ha ett överflöd utav gentlemen. Jag jublar inombords varje gång någon håller upp en dörr, erbjuder mig en varm dryck osv. Trevlig är nog ordet som skulle beskriva min tillvaro här bäst.
Sedan mitt förra inlägg har allt och inget hänt. Jag börjar komma in alltmer i kyrkan och Form och tro det eller ej men till och med jag som har ett värdelöst lokalsinne börjar hitta i Sheffield. Ja bör kanske nämna att jag under gårdagen var totalt vilse i sa 25 minuters tid, men det är småpotatis med mina mått mätt. Det är en väldigt varm och välkomnande attityd i kyrkan och vi får ständigt höra hur betydelsefulla vi i Form är. Vi blir bortbjudna på "nibbles" titt som tätt till diverse betydelsefulla profiler i kyrkan. Nu sitter ni där hemma som frågetecken vad är nibbles? Bortsett från att det är mitt nya favoritord så innebär det även valfri variant av snacks, helt underbart på alla sätt och vis jag är nibblesfrälst.
En sak som verkligen etablerats I mitt sinne är vilken extremt levande kyrka jag kommit till. Jag är fortfarande helt förundrad varje gång jag lämnar möteslokalen på Söndagarna. Sheffield är lite större än Göteborg och ja, man ska inte jämföra men jag vill bara infira lite hopp I den svenska kyrkokulturen. Församlingens prio nummer ett är att nå ut till folket, vilket de verkligen lyckats med. Eftersom det är en såpass stor församling delas man in I olika ”communities” som de kallas. Dvs olika samlingsplatser där man träffas för att umgås, lära känna varrran, växa I tron men framförallt - Evangelisera. Alla pushar varran och det är bara så fräckt att få vara del av det här. Jag tänker att hoppet I princip är ute för Sverige att ingen vill höra något om Gud. Men England är minst lika sekulariserat som Sverige och om de kan nå ut så kan vi det också. Ursäkta för att jag kör en liten minipredikan här men jag blir bara så peppad.
Jon och Helen tog med mig och Teresia till något som kallas The Peak District. Jag gick runt och smålog när jag tänkte på hur mamma och Elisabet skulle agerat om de fick uppleva vyerna jag fick äran att skåda. Vi blev bjudna på "creamtea" som innebär scones och te, engelsmännens specialitet vill jag lova.
Det händer så mycket och jag önskar ni alla fick vara med om de jag upplever, kom gärna och hälsa på!
Nu är det läggdags för fröken Karlsson imorgon väntar jobbsökande och flat warming, nice.
Puss och kram
Tea anyone?
Jag drabbades av en smärre depression i början av Augusti då jag inte visste vad jag skulle ha för mig. Jag är annars en väldigt planerande person och den här situationen var knappast önskvärd. I totalförvirring och med gråten i halsen lyckades jag hitta en hemsida som talade om ett spännande år i England. Jag var nära på att sätta chokladen i halsen, det visade sig att det fanns en möjlighet att gå bibelskola i en stad som heter Sheffield via en folkhögskola i Sverige. En sak ledde till en annan och tre dagar senare hade jag åkt till Glimåkra för fem veckor utav förberedelse. Dessa fem veckor gick snabbt och för exakt en vecka sedan anlände jag till Sheffield för att börja ett år fullt utav utmaningar.
Här är en halvbra bild tagen vid början av The City Centre.
Tillbaka till min fina lilla historia, jag kom alltså hit förra Söndagen. Jag har fått äran att bo hos ett 25- årigt par som bor i ett av de sötaste husen jag sett. Jag ville bryta ut i sånger från " Sound Of Music" när jag entrade mitt rum, men jag lyckades stilla min iver. Det var snabba bullar med en gång på kvällen följde jag och min svenske kompis med "paret" till kyrkan. Det är en enorm kyrka på 800 medlemmar, ja fast egentligen är det tre församlingar som hänger ihop när de träffas tillsammans är det 2000 medlemmar, GALET.
Ja mötet var mycket intressant en väldig Gudsnärvaro men det var lite Fristaden-extreme över kyrkan. Med andra ord ganska karismatisk. Två dagar i veckan har vi utbilning med bibelprogrammet som jag går som kallas Form. Jag har aldrig blivit så utmanad som här, de tror verkligen att man har något att bidra med här, en underbar men också ganska läskig känsla.
Jag trivs jätte bra men drabbas då och då av smärre panikångestattacker då jag ifrågasätter varför jag alltid ska vara så extrem och galen.
Ja stannar nog här för denna gång, jag tror detta kommer bli ett fantastiskt år!
Avslutar med lite mer bilder:
Utanför den stora kyrksalen som är en gammal fabrikslokal.
Här sitter Teresia och jag och vilar ut oss på Starbucks efter en hel dag på stan.
God bless you all/
Hanna
