Både glad och ledsen för en grej, det är vemod om du frågar mig.
Rubriken hämtad ur den fantastiska låten "Vemod" av Anders&Putte, som beskriver mitt känslomässiga tillstånd på pricken. En månad kvar i detta fantastiska land. En månad kvar tills kära vänners omfamningar i Sverige blir verklighet. Fallfärdiga bussar fyllda av höns och latinomusik på högsta volym kommer bytas ut mot fräscha, tråkiga bussar som faktiskt går efter en tidtabell. Jag försöker insupa varje ögonblick för jag vet att jag kanske aldrig kommer få uppleva stunder som dessa igen. Vem kommer förstå de förändringar som skett inom mig, kommer jag skyndas tillbaka in i svenneHanna-facket?
Livet här har fortsatt som vanligt, veckor fyllda av Gudstjänster, lek med barn, utflyktsfärder, lektioner och slappt häng. Vi fyra tjejer startade faktiskt ett nytt projekt förra veckan, vi ska lära några kvinnor att baka svenska kakor. Nicaragua är ett fantastiskt land men det här med kakor förstår de sig inte på. Så efter att pastorn i min församling smakat på allt vi bakat föreslog han att vi skulle lära ut dessa gobitar till några kvinnor här. Det var jätteroligt och kvinnorna var väldigt ivriga att lära sig. Vi började med klassikern sockerkaka, den första kakan jag lärde mig att baka med pappa som instruktör.
Sedan har Jakob startat ett projekt på skolan vi besöker, det går ut på att varje klass ska försöka samla in så mycket skräp de kan på två veckor, den som vinner får en klassfest. Här existerar nämligen inte papperskorgar, varför slänga skräpet i en papperskorg när det finns massa fritt utrymm på marken? Barnen är så taggade och spenderar alla raster åt att samla skräp.
En annan stor händelse ägde rum förra veckan, allas vår egen Anna-Sara fyllde 30 år vilket givetvis firades med pompa och ståt.
Vi hade även en ledig helg nyligen då vi i teamet delade på oss eftersom vissa av oss var sugna på strandliv och andra inte. Emma, Frida och jag åkte till ett fantastiskt ställe som heter pochomil och hade det så gött, vi badade,solade och åt i fyra dagar.
Love these ladies<3
En månad kvar som sagt, jag ska göra det bästa av den här tiden!
Kram!
Kram!
En annorlunda påsk
En liten bil, åtta svenskar och åtta nicaraguaner med packning för 18 personer inklämda i en bil, så började vår missionsresa klockan fyra på morgonen i onsdags. Testa att sitta på ett flak i fem timmar så kommer ni bli medvetna om muskler i rumpan ni inte trodde existerade. Men det gjorde susen för gruppsammanhållningen vill jag lova. Vi begav oss av till Blue fields som ligger vid atlantkusten där vi inte varit tidigare. Vårt uppdrag: hålla i semenarium och möten under tre dagar i en stor församling. Vi blev minst sagt välkomnade med öppna armar, de verkade som de väntat på oss hela sitt liv i princip.
Vi lovsjöng, bad i väldiga mängder, delade vittnesbörd, dansade och predikade. Många blev helade och det var en väldigt häftig resa på MÅNGA sätt.
Här ser vi hur min pastor Jairo predikar, han är verkligen fantastisk!
Som sagt jag har nog aldrig bett så mycket under hela mitt liv som jag gjorde under dessa tre dagarna.
Vi hade det sååå roligt tillsammans och tidigare har det varit lite halvt krystat mellan oss svenskar och Nicaraguanerna i våran klass eftersom vi bara träffas för att lyssna till undervisning annars. Men vi kom verkligen varandra nära under resan, det var rent ut sagt vackert.
Dimas, jag och Jorbin påväg tillbaka till Darío, glada i hågen som min mamma skulle sagt.
Glöm inte att Jesus är en hyvens kille!
Quien vive? CRISTO :D
ps. Min kamera har gått sönder så bilderna är tagna av Jakob och Simon.
Glöm inte att Jesus är en hyvens kille!
Quien vive? CRISTO :D
ps. Min kamera har gått sönder så bilderna är tagna av Jakob och Simon.
