Det känns som om tjejer kan prata om killar i all evighet! gillar han mig? varför gör han så? undra vad han tänker? osv.. men jag har kommit fram till att killarna ofta inte är de stora tjuvarna i dramat. det är faktiskt VI! om de är några som e bra på att ge ut fel signaler så är det definitivt oss tjejer!

Jag satt och åt frukost precis och Britneys gamla hit "Oops i did it again" kom på tvn. det fick mig att tänka på situationer när jag själv kanske har gett ut mixade signaler till killar.
Många tjejer gillar nog uppmärksamheten och att känna sig åtrovärd och får killen att tro att han har ena foten inne med till ex. flirtiga sms, säger inte nej när killen närmar sig, och är allmänt fysisk. Om jag hade varit en kille hade jag varit väääldigt förvirrad om jag gillade en tjej. Kanske är det därför tjejer har fått en mer emotionell hjärna än killarna så att killarna inte kan bli lika känslosamma när tjejerna går på dom.

Jag har pratat med många killkompisar om detta och det är inte en slump att dom som är de största players är dom som har blivit mest sårade av tjejer som beter sig som ovan. så bäddar vi som vi ligger kanske?? det är definitivet nått att tänka på nästa gång vi leker med pojkarnas känslor.
//Lis

Har känt mig dämpad, ensam och ledsen lite nu och då lite för ofta den här veckan. Många tankar har gått till situationen i Norge. Men sen är det nog också så att jag börjar bli lite trött på att vara ensam här uppe i Strömstad, ingen man kan ta en fika med efter jobbet som lyser upp ens vardag. Den enda kontakten jag haft i veckan var med en sjukgymnast som bad mig ta av mig byxorna och sedan smekte han typ mitt lår och tryckte på min rumpa. haha låter sjukt men jag har alltså haft en väldigt besvärlig verk från rumpan till knävecket i en månads tid, sjukgymnasten undersökte därför mig grundligt. Han kom fram till att jag har piriformissyndrom, yihooo. Jag har överansträngd en muskel i rumpan och då kan det göra skitont om man inte stretchar rätt. Nu är jag en kunskap rikare och knarkar voltaren typ.

Hade iaf en väldigt mysig helg på torpet innan vi fixk reda på tragedin i Oslo och Utöya. Det är så himla skönt att kunna umgås med enkla medel det var jag, Lisa, Linnea ett dass utan rinnade vatten haha men vi hade det så bra. Här kommer lite bilder från helgen <3



Ser ut som det var domedagsväder men det lev faktiskt strålande sol några minuter senare.



Haha sexiga som få;p

Jaja nu ska jag laga mat, buuuuhu vill till mamma:(

/Hanna

Bra grejer/ Hanna

/ hanna

Just nu önskar jag att jag kunde vakna upp och inse att det fruktansvärda som hänt bara är en hemsk och bisarr mardröm. Det vore så mycket enklare att hantera sig till denna situationen då. Någon form utav hopp för mänskligheten hade fortfarande infunnit sig. Men nu är fallet inte så det har inträffat på riktigt, ondskan har slagit till och hatet har stulit  93 människors liv. Jag kan helt enkelt inte förstå att detta hänt.
Lisa, Linnea och jag åkte till mitt torp för att spendera helgen där i fredags. Vi hade det jätte mysigt och på Lördagen åkte vi in till Lysekil för att bada. Sent på eftermiddagen gick vi förbi en kiosk det var då vi först fick reda på vad det var som hänt. Vi var så chockade, jag kunde inte tänka klart. Hela helgen vändes upp&ner hur kan man fortsätta vidare som om ingenting hänt?

Jag mår illa av att tänka på denna sjuka människa, han är inte ens värd att nämnas vid namn. Mina tankar går till alla familjer som mist någon på detta omänskliga sätt.

Jag försår inte hur en människa kan skapa så mycket förödelse och smärta hos så många människor över hela världen! Jag tror detta kan lära oss människor att acceptera varandra mer och speciellt varandras olika åsikter. varför är känslan att ha rätt så stark? varför vill vi att folk ska tycka som en själv? det är ju något som vi alla kan stöta på i oss själva också. men att låta det gå så överstyr att man går runt och stjuter oskyldiga ungdomar är helt oförståligt. ingen har rätt att ta iväg något så värdefullt som ett liv.
Mina tankar går till Norge och de avlidna där. //Lisa

//Lis

//Lis

Jag har har gått igenom en ganska transformerande fas i mitt liv denna sommaren känns det som. Många dörrar har stängts i takt med att många andra har öppnats. med det menar jag att jag har börjat se saker i ett nytt ljus.


okej, tillbaka till kärlek.
Jag var i London för två veckor sedan och tillbringade en helg med en kille som jag träffade i Sydney. och jag blev förvånad över hur annorlunda det kändes ifrån tiden i Sydney. mycket av det berodde på att jag hade haft alldeles för många förväntningar på våran relation och på honom. Jag kände mig mer trygg i mig själv denna gången och resultatet blev en mer avslappnad och trygg miljö. Jag tror att om man accepterar situationen som den är och är närvarande, så kan man mötas på en helt ny nivå. det förklarar nästan sig självt att om man hela tiden vill ändra personen, situationen, platsen eller tiden så kan man inte connecta för att man ser den bilden man vill se och inte den verkliga. jag tror detta är ett vanligt problem som uppstår när man blir förälskad i någon. man fantiserar, ser en framtid och gör en egen tankebild av den andra personen till den man vill att den ska vara. och kanske spelar man själv en roll som man tror att den andra vill se?
Jag har observerat många par och blivit lite synisk för att jag märkt att det är en synbar förändring från början på ett förhållande och ett som har hållt i en längre tid. i början på ett förhållande kan man se att det är en märkbar attraktion, de tittar på varandra som om de var den dyrbaraste diamant, men som med allt nytt så bleknar det med tiden. man börjar se sprickor i fasaden.

visst kommer vi ihåg alla sagor ifrån våran barndom om hur prinsen och prinsessan gifter sig och blir lyckliga i alla  alla sina dagar. och självklart tror ju vi på det när vi bara sett förälskelsen, attraktionen. men va händer sen? jo, det svåra. prinsen börjar märka att prinsessan inte är så perfekt som han tänkt henne och prinsessan börjar se en prins som inte är som hon förväntat sig. vad gör man då när gardinerna har dragits undan och man ser den andra precis så imperfekt som den mänskliga naturen är?
Jag tror att detta är anledningen för många otroheter, skiljsmässor och bråk. MEN, om man kan lära sig att acceptera varandra precis som man är och vara närvarande i nuet så tror jag att man absolut kan leva lyckliga i alla sina dagar. men illusionen om att känslan av att det nya alltid ska bevaras måste krossas. vi är trots allt bara människor.
//Lisa

Alla dessa FRÅÅGOR! jag har lärt mig att teknologin i detta samhälle inte är den mest avslappnade..haha att uppdatera folk via te.x facebook gör att när man gör ett misstag får ALLA reda på det och alla vill veta VARFÖR? suck.. Jag åkte till Kreta, Grekland för att jobba som bartender i 3 månader. Jag fick jobbet igenom bartenderutbildningen jag gick i Juni månad. men när jag kom dit levde det inte upp till mina förväntningar och jag bestämde mig snabbt för att åka hem igen. till en början såg jag det som ett misslyckande men efter ett tag insåg jag att det snarare var ett lyckande. När något inte känns rätt eller inte lever upp till de krav de har lovat. ska man då stanna för att man inte vågar stå upp för sig själv eller ta konsekvenserna samt fördomarna? No Regrets! hade jag inte åkt hade jag alltid tänkt "what if".

 
Här är en Ny favorit:D Kraam! //Lis