Livet som Herrgårdsmö
Många älskar att gotta sig i frågan: Vad ska du göra med ditt liv? Jag finner inte denna fråga fullt lika rofylld då jag fortfarande tillhör kategorin ung och vilsen. Men om man ska se till mina erfarenheter i livet so far blir det genast tydligt att ett visst tema mer eller mindre förföljt mig. Nog finns de där en solig dag på vårat torp, en fuktig natt i Indien, en bilfärd i Nicaragua eller en vanlig dag på herrgården. Jag pratar givetvis om kryp, kryp i alla dess former. Vart jag än vänder mig verkar det som att de slår mig följe. Visst i Indien var jag mentalt förberedd, varje natt var ett äventyr och likaså i Nicargua. Men när jag tackade ja till ett liv som herrgårdsmö trodde jag att småkrypens tid var förbi. Låt mig säga så här, det finns lika många brister i det uttalandet som i majoriteten av Zlatans uttalanden. När man tänker efter är det inte helt ologiskt att gigantiska monsterspindlar finner en gammal herrgård med massa vrår och sprickor som ett lämpligt boende. Men jag hade föreställt mig ett liv med vackra klänningar, glitter och glamour inte nätter tillsammans med sängkamrater i form av håriga och oinbjudande varelser. Men nu när jag insett att kryp kommer vara en del av mitt liv har jag lyckats hitta en ny synvinkel. Alla andra tjejer är antingen hund,katt eller hästtjejer, jag sticker i allafall ut som en ofrivillig insektstjej.
Nog om insekter låt oss tala om trevligare ting. Som det faktum att jag bor så nära Köpenhamn t.ex. Man kan känna danskarnas lekfullhet och cigarrdoft hela vägen hit till Lund. Danskar är minst sagt ett trevligt och spännande folk, spänningen ligger väl dels i att man inte förstår vad de säger men det är en annan femma. Jag känner att danskarnas puls kommer påverka mig. Nästan som att konstnären i mig äntligen vågar sjunga ut. Här om dagen fick jag t.ex lust att göra egen likör trots att jag inte ens gillar likör. En typisk dansk impuls tänker jag.
Annars kan jag nämna att livet här nere är väldigt trevligt. Kvinnorna (som jag vill kalla dem) jag bor med är förträffliga och inbjuder till mycket skratt och trevligheter. Elin och jag har lyckats knyta kontakter med en bunt amerikaner också vilket känns något otippat men oh så välkommet. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag njuter av att bo på en herrgård. Ibland när jag vaknar upp känner jag för att brista ut i sång till och med. Livet är sannerligen härligt!
