Smile and wave, smile and wave....
Det vore kanske på sin plats med en liten uppdatering det har hänt en hel del sedan jag skrev sist. Faktum är att jag knappt kommer ihåg vad som hänt men jag ska ge det hela ett försök.
Förra fredagen for vi till huvudstaden Managua, då undrar ni genast med vilket färdmedel?
Här i Nicaragua finns bara ett svar på den frågan i alla lägen, nämligen FLAK. Så ja vi åkte alltså bilflak i 1,5 h i alldeles för hög hastighet och sjöng sommardängor och tyckte att livet var rätt gött. När vi väl började närma oss Managua var vi fyra tjejer på flaket inte lika nöjda, men männen i bussarna bakom oss jublade, se filmen nedanför om ni vill få en närmre inblick.
Hur som helst vi var alltså i Managua och gick på marknad, körde runt, drack lite kaffe och såg på bio. Detta var väldigt uppskattat från min sida som gillar när det händer saker.
Annars har veckan flutit på som vanligt, i måndags var vi åter på besök i puertas del cielo det var lika fantastiskt denna gången.
Vi har även fått gått på bibelläsningsvandring för folk som lämnat kyrkan, skulle kanske inte gått hem i Sverige men här togs det tacksamt emot, mycket intressant. Jag känner att jag börjar komma in mer i kyrkan och blir verkligen imponerad av alla projekt de har.
Vi har en ledig helg per månad så vår lediga helg i september valde vi att spendera i Leon och Las penitas. Det var en fantastisk helg och vi hade det så bra. Vi tog med oss vår hjältinna Anna-sara som räddade oss från att göra bort oss fullkomligt! Vi gick mest runt och upptäckte Leon som för övrigt är en mycket vacker stad, njöt av lite livemusik osv.
Dagen därpå åkte vi till Las penitas som är vid kusten. Där fanns en lång strand som i princip var folktom. Vi var tvugna att testa på surfing helt enkelt, och ja detta kommer nog roa en del av er. Vi hade tre surfinginstruktörer som i princip la sig på stranden, hoppade upp på brädan och sa åt oss att göra likadant i havet. jaha tänkte vi det är väll bara att försöka, hur svårt kan det vara? Jag fick en 18-åring till min hjälp som gapskarattade konstant han tvingade upp mig på brädan och drog sedan mig bakåt så att allt vad bikini heter for åt fel håll. Så den lille sparven fick se mig naken ett antal gånger, jag höll på att skratta ihjäl mig för att detta måste sett otroligt roligt ut. Det hjälpte inte heller att det låg en restaurang precis brevid så även restaurangästerna kunde ta del av detta misslyckande, härliga tider.
Så ser Las Penitas ut och från den här klippan hoppade "riktiga" surfare ut, helt galna!
Här sitter jag, Frida och Emma och njuter av livet!
Här har vi Anna-Sara och Jakob trötta och glada efter en myckedt komisk dag.
Det var allt för denna gång, jag har det jätte bra!
Gud välsigne er!
Gud välsigne er!
En vanlig dag för oss
Buenas Amigos!
Kära vänner och bekanta det är knappt att jag kan förstå det själv men i detta nu befinner jag mig i Nicaragua och så kommer det att förbli till den 23 maj. Jag har varit i Ciudad Darío i en vecka nu ungefär och känner att jag redan börjat vänja mig vid mitt nya liv. Men innan jag går saker i förväg bör jag kanske förklara vad jag gör här och hur jag hamnade här för den oinvigde.
Sydamerika har sedan långt tillbaka legat på mitt hjärta så jag sökte runt på internet för att se om det fanns något kristet projekt som "skickade" ungdomar dit. Till min glädje hittade jag " Testa Mission" som är en del av pingströrelsen. De skickar ut team till sydamerika och centralamerika tanken är att man ska bli del av en församling och få testa på hur det kan se ut att vara missionär helt enkelt. Jag blev antagen som ni säkert listat ut och fick veta att mitt kommande år skulle spenderas i Nicaragua.
Jag är här tillsammans med fem andra härliga typer: Emma, Elin, Frida, Jakob och Simon här kallar alla oss "Los Suecos". Första kvällen när vi anlände fick jag lite panik. När vi gick upp på övervåningen t.ex flög tre fladdermöss rakt mot oss, jag höll på att få en hjärtattack. Då tänkte jag Gud hur tänkte du nu, jag klarar det mesta men äckliga djur gör mig svimfärdig. Det fantastiska är ju att man klarar mer än vad man tror, igår dödade jag faktiskt min första kackerlacka!
I Nicaragua är allting möjligt vi fick åka flak för att köpa fisk, på vägen hem stod en man och sålde fåglar vid vägkanten....
Sen är det ju hela spanskabiten, den är just nu i underhållningsstadiet. Jag råkade t.ex säga "hejdå välsigne er" när jag skulle presentera mig på scen i min kyrka, jag skulle sagt " Gud välsigne er". Vi är uppdelade tre och tre i vardera kyrkor min kyrka heter " Rey de Reyes" och är störtskön. Första söndagsgudtjänsten slutade i att hela försmlingen dansade loss.
Det sista jag har att rapportera är att jag fick besöka en av mina praktikplatser igår. Det var underbart och hemskt på samma gång. Vi gick med vår handledare till det´fattigaste området i darío, ju längre vi gick desto mer barn följde oss. När vi tillsist stannade stod en skara med barn runt om oss. De var så glada och underbart söta, deras kläder var smutsiga, ut och in och var söndriga. Jag försökte undvika att tänka på vad de säkert måste utstå men misshandel och sexuellt utnyttjande är nog tyvärr en verklighet för några av barnen.
Det känns väldigt bra att få besöka dem varje vecka och kunna bygga relationer med dem.
Nu ska jag plugga men ta hand om er och kommentera gärna så jag vet vilka de anonyma läsarna är ;)
Stor kram från lilla mig <3
Nu ska jag plugga men ta hand om er och kommentera gärna så jag vet vilka de anonyma läsarna är ;)
Stor kram från lilla mig <3
